God Eftermiddag.

Jag ska väl försöka sammanfatta BB-VII resan så gott jag kan trots att jag är så trött att jag troligtvis hamnar i insulinkoma inom kort. Kryssningen var förlagd den 25-26 April, men min partyhelg startade redan den 24:e. Jag hade egentligen tänkt ta det lugnt, men blev övertalad att följa med på en krogvända. Det blev rätt sent, och det kändes lite halvmosigt dagen efter. Kl 11 ramlade jag ur sängen med personlig väckningsservice. Kl 12 skulle jag vara på förfesten innan bussen pep iväg till Sthlm, så nu var det brådis. 30 minuter av piruetter i duschen och pizzaslafsande senare var jag på väg ner till Marie för att pysa den första ölen. Jag behöver nog inte tillägga att magen inte riktigt var med på mina fasoner.

…the gathering…

Vi skulle träffa den andra halvan av partajstyrkan nere vid Statoil (där bussen skulle ta oss vidare). Det tog inte lång tid innan det rasade ut människor i de custom t-shirts vi beställt och snart var partystämingen på väg uppåt. Tror nog att alla var ganska laddade, eller snarare överladdade vid det här laget. Vi hade ju trots allt väntat ganska länge på den här resan :)

…a driver in need of pussy…

Bussen dök upp efter lite ölande och samtal, och med den ett stycke genomgrinig farbror som inte alls var sugen på att skjutsa runt folk på partyhumör. Sällan har jag sett en så trumpen driver, och om jag någonsin träffar honom igen lovar jag att stå för en livstidskonsumtion av uppblåsbara Barbaras till honom. Nåja, efter lite krånglande (där halva gänget tydligen bara var reggade från Bålstad och framåt) så var vi ombord och på väg. Trots den griniga chaffisen så skruvades stämningen upp för var kilometer som gick. Det dracks öl, pratades och lyssnades på musik mest hela tiden helt enkelt. En dryg timme in i färden skickades 2 flaskor runt bland oss, den ena innehållandes riktigt smarrig lakrtisshot, men den andra… ja, den tål att beskrivas.

Om ni klickar på bilden här ovan (och på alla andra i inlägget) får ni upp en förstoring i ett nytt fönster. Kolla sörjan i flaskan säger jag bara! Den liknade mest stampad blodpudding, hade samma konsistens som flytande tvål och smakade som Biologisk Avloppsrens. Nåja, det slank väl ner eftersom systemet redan var förvärmt på öl. Lakritsshoten kompenserade tack och lov :) I övrigt finns väl inte så mycket att berätta om just bussresan förutom att jag slog ner arslet rakt på ett säte där en viss Mattias spillt ut en öl. Inte mums!

…at the terminal…

Rusiga och glada rumlade vi in på terminalen i Värtahamnen i hopp om att få kliva på båten inom kort. Tyvärr så är det ju aldrig så enkelt, och vi var nog trots allt rätt tidiga. Vad göra? Mer öl, sitta på golvet som ett pack Backpackers var svaret. Tilläggas bör att jag avskyr att vänta i såna här situationer. Jag passade på att knäppa lite kort för att fördriva tiden, men det kändes ändå som om vi väntade ett halvt dygn innan båten kom. Vid det laget hade det fullkomligen rasat in folk och jag började så smått att inse hur pass livad den här kryssningen skulle bli :)

…at the scene of the crime…

Äntligen var vi ombord på Silja Galaxy, festen kunde börja! Jag vet ärligt talat inte hur många som gick ombord på båten, men jag vet att BB7 var utsålt iaf, så det var många. Stämningen var minst sagt på topp, och jag tror många var betydligt mer på lyset än vad vi var redan då :). So, dax att hitta hytterna! Jag skriver det igen: Dax att hitta hytterna! För första gången i mitt liv kände jag mig som en labbråtta i en labyrint. Siljas system var inte helt logiskt, och att hitta ”hem” var mer än lovligt krångligt redan innan man blev mer på lyset.

Nåja, lite inkvartering och småvila senare var vi på väg till matsalen för att vräka i oss lite av den förbeställda buffe’n. Maten var faktiskt helt och hållet ok, och jag käkade mig proppmätt. Öl fanns i obegränsade mängder, och även 2 flaskor vin per bord. Smakade bara på det vita och jag vette f*n vad det var gjort på för radioaktiv druva, men någon hit var det verkligen inte. Efter maten stod Taxfreen på schemat för att fylla på alkohollagren + lakritsgodis och Cashewnötter i mitt fall. Sen var det väl bara att tuta och köra… Öl åkte det ner kan jag tala om, och det med besked. Det var mycket lullande och härjande, och vid det här laget var nog gästerna färdiga att sänka båten en gång för alla :)

Jag skojar inte när jag säger att det stod/låg/satt folk överallt vart man än gick. Att ens ta sig fram i korridorerna var en hel vetenskap, och det påminde starkt om hinderbanan i lumpen en gång för länge sedan. Vart du än tittade körde folk järnet (på ett eller annat sätt kan jag lova). På samma gång som det var skoj var det också rätt tröttsamt och runt 23:00 kände jag att jag var tvungen att vila både kropp och själ en stund. Jag tog mig tillbaka till hytten, och vid den här tidpunkten var det snudd på omöjligt. Folk högt och lågt + båtens vansinniga hyttsystem + alkohol deluxe gjorde nog att jag irrade runt i drygt en halvtimme innan jag ens hittade tillbaka till min lilla säng.

Där bröt jag mot Dödssynd #1. Ska man vila ett kort tag lägger man sig inte ner på rygg! Jag tror det tog maximalt 10 sekunder innan jag somnade som en bebis trots den smått abnorma ljudvolymen på båten. Jag vaknade till när min hyttsplittare + några andra dök upp och tyckte jag skulle komma upp när jag blev piggare, men jag blev tamigattan inte piggare. Jag ställde tom mobilen på alarm, men vaknade inte av den. Needless to say, kroppen behövde tydligen sova, och jag var tvungen att lyda.

Jag kan ju iofs tillägga att jag vaknade säkerligen 50 ggr under tiden jag sov. Var det inte musik så var det 200 st Paul Potts aspiranter som sjöng. Låt mig korrigera den meningen lite… 200 st fimpätande och kloakrensdrickandes aspiranter tom. Man sov 10 minuter, vaknade.. rince & repeat. Till slut blev man så off att man däckade av ren utmattning och det var nog därför jag inte hörde vare sig alarm eller något annat innan 05:46 på morgonen. Vid den tiden ramlade min hyttkamrat in, ledare för sitt eget interna rumbatåg :) Needless to say, det var halkkörning inne i hytten tills han somnade och jag garvade gott åt det. Vid det laget var jag redan nykter, och det kändes ju lite extra roligt :)

…the awakening…

Eftersom jag fattat att jag redan sovit bort natten bestämde jag mig för att tupplura vidare tills jag vaknade på naturlig väg. Runt 12 slog jag upp ögonen, pigg som en mört. Min hyttkamrat däremot, betedde sig mest som Titanic och sov så hårt att jag troligtvis kunde ha flyttat ut honom i korridoren inrullad i täcket utan att han märkt något :) Tror ni partyt på båten hade lagt ner vid det här laget? Svar nej! Det var nästan precis lika livat som när jag somnade och efter lite duschande och fixande gav jag mig ut på matjakt med de andra. Jag tyckte det nästan var lite underligt att jag mådde som en pärla (med undantag för hacksovandet och därmed sömnbristen), men rätt så glad i hågen klämde jag en rejäl lunchmacka och ett stort glas Cola, varpå min mage svarade på tal.

Innan ni ens tänker tanken : Nej jag spydde inte ner hela stället, och nej jag spydde ingen annanstans heller. Däremot så brumblade magen igång som en gammal ångmotor från 1800-talet och gjorde sig ordentligt påmind om sin existens. Vid det här laget började det dra ihop sig för att städa iordning hytterna osv, så jag tänkte gå upp och väcka min hyttkamrat. Jag hann inte mer än in i hytten och väcka honom innan det var dax att gå på toa. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag kan säga att jag är otroligt glad att jag inte var anställd som rörmokare på Silja Galaxy under den resan :).

Well, resterande tid gick åt till att packa ihop och göra sig klar för hemresa. Folk var inte särskilt pigga i gänget, och somliga hade knappt somnat än. Hur de mådde behövde jag nog inte tillägga, men det gick ganska trögt för dem. Bussresan hem hade jag hoppats skulle vara bättre än den ner. Jag hoppade jämnfota av glädje när jag såg att chaffisen var utbytt ända tills tokfan satt sig bakom ratten. Jag vet inte vad han hette, men från den lilla pittoreska bergsby han troligtvis kom ifrån kallades han nog för Bosse Blyfot, chaffisen från helvetet. Det rattades över trottoarer, refuger, det trängdes, panikbromsades och gasades om vartannat. De stackare i bussen som var i ja.. way below bruksskick hade det nog inte så roligt på vägen hem.

…Party like a rockstar…

Vi var hemma runt 21:40 på kvällen, och även fast min vakna tid på kryssningen var skoj så var det skönt att komma hem. Dagen efter skulle jag vara på jobbet kl 05:36, så det var bara att studsa hem och sova direkt för mig. Jag kan utan tvekan säga att BB7 var den vildaste kryssning jag någonsin satt min fot på, och mottot på våra tröjor följdes till punkt och pricka: ”Party like a rockstar!” Jag skulle dock vilja ha lagt till ”Die like a clubbed seal!”, med lite mindre text under det. Tack alla som följde med, ni är inte kloka i skallen någon av er, men det är därför jag gillar er så mycket :)

Vill ni ser flera bilder från kryssningen får ni titta in på Facebook och lägga till mig där. Pixbox skiter jag i den här gången.

//Eder Z

Har lite småtrökigt så jag drar nog ett ströinlägg innan jag sätter mig och pysslar med något annat. Timmarna innan cruisen börjar minska, och ärligt talat börjar jag nästan känna mig lite småsugen på partaj. Inte just sugen på att hälla i mig kopiösa mängder alkohol, utan mer att träffa det vansinniga partygänget igen. Klackarna i taket och huvudet genom tegelväggen liksom.. eller nåt. Förhoppningsvis får jag gratis partysug i närvaron av dessa människor (och imorgon blir vi många). Ser faktiskt fram emot att hoppa i custom-design T-shirten och ha lite skoj trots allt. Nåja, tog mig en liten promenadvända runt kvällningen i hopp om att se vår inflyttade bäverfamilj som finns nere vid sjön. Naturligtvis är undertecknad lika slarvig som vanligt och glömde att ta med det stora zoomobjektivet så några foton på djur blev det inte. Däremot fixade jag till ett foto på deras framfart som ni kan se här under:

Som ni kan se har ett och annat träd dukat under i deras framfart. Förhoppningsvis kan jag presentera ett foto eller två på själva förövarna någon dag :) Ska läsa på lite om deras aktivitetsvanor. I övrigt har jag inte gjort så mycket ikväll. Allt har mest handlat om att preppa inför kryssningen på ett eller annat vis. Kattvakter, ekonomi, stryka kläder (!!) och annat. Samtalade iofs lite med mina ”systrar” och en vän under mina fotovändor vilket var trevligt som hallongröt. Systrar inom citationstecken? Ja, jag har väl en del extra ”släkt” på sina håll nu. Jag är uppe i 5 extra systrar och 1 lillebror. Det har blivit något av ett fenomen att samla människor under mina vingar, men det är väl dax att stanna av lite innan min gamle far framstår som en riktig megabock :). Galet? Ja, men varför lever man om inte lite galenskap finns till hands?

Dumpar in ett foto på vännen Anna som var en av de jag balkongbabblade med tills jag frös bröstvårtorna av mig. Det här fotot får anses som subject for deletion eftersom jag inte har personligt tillstånd att publicera det. Bad en vän att skicka förfrågan om jag fick publicera fotot på bloggen, men har inte fått svar än. Well, party är party. Anna, vill du ha bort fotot är det bara att kommentera inlägget. Om inte annat kan jag rekommendera att ni kikar in på hennes blogg här. Personligen gillar jag bloggen, sällan kommer du få se en sådan brutal och naken uppriktighet från en människa.

Nu ska jag ta och knäcka en öl till för att förvärma systemet lite inför morgondagen.

Cya

//Eder Z

Idag dök den upp, kameran som ska ersätta min nuvarande systemare..

Efter lång och trogen tjänst får min Nikon D40 snällt maka på sig för storebror Nikon D90. Den gamla kameran kommer fortfarande att gå varm, men främst som porträttkamera (så att jag slipper byta objektiv hela tiden). Så, var det värt pengarna att uppgradera ”huvudenheten” i kameraväskan? Ja, helt klart kan jag säga! Av det lilla jag hittills har testat så är jag mycket positiv till resultaten. D90′n är ett rejält steg uppåt i avancemanget, på både gott och ont. Det finns massor av nya saker att lära sig, vilket är riktigt roligt. Det finns även en manual som väger in på över 270 sidor, vilket inte är riktigt lika roligt :). Oavsett om jag vill det eller ej så lär jag spendera ett par kvällar med snoken nedstoppad i den boken, för på vissa delar är jag officiellt helt lost. Nåja, jag tror det kommer att bli roligt :).

Att jobba med Nikon D90 är som att gå från att läsa Kalle Anka till studera den finska utgåvan av Bibeln ungefär. Man är översköljd av funktioner även om användarvänligheten från tidigare modeller fortfarande finns där. Vill man kan man tamigf*n pillra med exakt allt som har med bildkomponerande att göra. Eftersom det är min första dag med den här burken har jag inte vågat styra och ställa så mycket, utan mest testknäppt utifrån de parametrar jag känner till. Hur som helst är jag väldigt nöjd med funktionaliteten, och speciellt på 2 fronter:

1: Autofokussystemet! Att jobba med ett 11 punkters system istället för 3 är en befrielse som heter duga. Här överträffade faktiskt kameran mina förväntningar med hästlängder. Snabbt och enkelt, fast återigen med många möjligheter till att konfigurera efter behov.

2: Live View: Äntligen är allt jag säger. Att inte behöva sitta dubbelvikt med armarna i något som kan liknas vid en råbandsknop är så skönt. Nu talar vi givetvis om macrofotografi, Förvisso är AF’n förenklad i Live View läget (och långsammare), men det känns som jag skiter i det. För mig underlättar det här enormt mycket :)

Finns det något jag inte har gillat hittills då?

Ja, sanningen är att det faktiskt finns ett par irritationsmoment. Den inbyggda brusreduceraren kan kapa lite väl mycket detaljer ibland, men tack och lov går det att stänga av den någonstans i menyerna. Den andra saken är att kameran med min SB-600 blixt monterad väger in på strax under 1kg. Det blir helt enkelt ganska klumpigt att bära omkring på den, men det känns som att det är ett mindre irritationsmoment på det stora hela.

Nu över till det roliga, några tester. Du kan klicka på bilderna för att se en uppförstorad version. Notera att förstoringarna är hårdare komprimerade än sina orginal, men ger en hum om kvaliteten på bilderna. Värt att nämnas är att somliga browsers förminskar bilderna, men att det då ska kunna gå att klicka på uppförstoringarna för att zooma in dem.

Ovanstående bild är tagen från min balkong med en brännvidd på 85, dvs maxzoom på objektivet som jag köpte till D90′n (16-85). Förutom att vara en rätt trevlig vybild på kvarteret Paradiset prickade jag något fel med vitbalansen, men resultatet är ändå helt ok för att vara taget freehand med den brännvidden.

Nästa bild föreställer en detalj från min balkong. Här lyser D90′n verkligen när det gäller detaljmängden, och orginalet tål ett antal uppförstoringar innan bilden börjar se risig ut. Med en fetare brännvidd och större bländare hade jag kunnat skapa ett betydligt bättre djup i bilden, iofs med resultatet att jag hade trillat ut från balkongen på köpet. Ni får nöja er med ovanstående resultat istället :).

Här kommer vi till mitt favoritområde : Makrofoto! Ovanstående bild föreställer en väldigt liten porslinsfigur, och huvudet som jag fotat är inte mer än dryga 2 cm mellan öronen. Att jag hittade den här lilla gynnaren bakom en av mina blomkrukor (offer för kattlek) framgår ganska tydligt av allt damm på den :). Hur som helst, klockrent att fota makro med det nya fokussystemet och Live View.

Well, nog pladdrat! Nu är det dax att börja läsa igenom de första kapitlen av bruksanvisningen. Jag har många långa sidor framför mig, men det är alltid skoj att lära sig något nytt :)

//Eder Z